Dirt on snow on dirt on rock.
På väg upp i liften ser jag en hund som springer uppför berget tillsammans med sin ägare. Vid toppen kastar den sig i en snödriva, rullar runt och äter snö. Jag känner mig imponerad. En bit bort, halvvägs uppför toppen bredvid, ser jag något som kan vara en sten eller en iglo. Jag tar av mig pjäxorna, tar på mig skorna, halvvägs framme konstaterar jag att det är en sten men jag går hela vägen ändå. En telemarksåkare stannar, tittar bakåt på mina spår, säger Bra gjort och åker vidare.
Jag kom inte in på konstfack:
men jag har fortfarande blåmärken från semestern och jag tänker att jag ska vara mindre som ett stort geni och mer som hunden i Hemavan, liksom uppbåda en slags nästan övermänsklig entusiasm fastän saker skiter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar